(Några tjejer på centralstationen)
"Som när den där tjejen kom utklädd"
"Hon ba alla trodde jag var en hora"
"Men det skulle jag också trott"
"Alla trodde att jag var en hora….Gu va….haha"
”Men det var ju som när den där tjejen kom utklädd, hon som påstod att alla tyckte att hon såg ut som en hora” fortsatte Linn.
”Det skulle faktiskt jag också ha trott” fnissade Ivve,
”Alla trodde att jag var en hora” härmade Linn och skrattade.
”Gud vad…..”, började Louise men kom av sig och skrattade ännu mer.
(Två norrländska killar på centralstationen)
"Vad ska vi hitta på ikväll då?"
"Ja vet inte"
"Supa ner oss?"
"A, jag vet inte"
"Får se va vi…..kan hitta på"
"Ssschuuup"
”Vad ska vi hitta på ikväll då?” undrade Uffe.
”Jag vet inte” svarade Linus fundersamt.
”Supa ner oss?” föreslog Uffe och hans norrländska dialekt skulle inte ha lämnat någon förbipasserande obemärkt.
”Jag vet inte riktigt” svarade Linus lite drömmande.
”Får se vad vi…” började Uffe, som verkade uppe i sina egna tankar, ”...vad vi kan hitta på”
Linus drog efter andan och svarade som den sanna norrlänning han var:
”Ssschuuup”
(Ett gäng packade tjejer på bussen)
"Hallå tjejer, det här är min granne!"
"Hej vad trevligt"
"Hej, heej, hej"
"Malin, alla heter Malin (Malin, Malin, Malin)"
”Hallå tjejer” skrålade Eva ”Det här är min granne!”
Det glada, men något berusade, tjejgänget hälsade glatt och högljutt på Malin. Malin, som också var lite rund om fötterna, hälsade tillbaka.
”Det här är Malin” fortsatte Eva ”Malin, alla de andra heter också Malin”
Efter att Eva upplyst henne om detta, pekade hon på de tjejer som tydligen delade hennes namn.
Så. Vad tyckte jag nu om denna uppgift? Jo, svår. Jättesvår, faktiskt. Det är i princip omöjligt att helt återskapa ett samtal mellan två personer precis som det har låtit. Jag försökte flera gånger att följa människors konversationer, men fann det alltid lika svårt att skriva ner vad som sas och samtidigt hänga med i det som senare yttrades. Detta gjorde att jag valde att skriva ner tre olika korta konversationer som jag känner att jag i alla fall någorlunda lyckats återskapa. Och ja, resultatet finns ju ovan. Att göra om konversationerna till hur skulle kunnat ha sett ut i en roman var mycket enklare eftersom jag inte behövde använda öronen särskilt mycket. Är det något jag verkligen borde sluta med är att lyssna jättehögt på min i-pod för att rädda den hörsel jag har kvar.
2 kommentarer:
I den första dialogen hade man tjänat på att fått veta hur samtalet låtit innan och efter vi kom in. Det var lite svårt att hänga med.
Den andra dialogen var det lite samma grej med, tycker jag. Genom att bara läsa vad de sa utan dina kommentarer fick man en helt annan bild av samtalet än versionen i romanversionen. Där ser man hur mycket några få ord kan få saker att klarna upp!
Sista texten var bäst! Deras samtal var dessutom väldigt roligt, konstigt att så många kan heta samma sak. Det här samtalet såg man framför sig, klart och tydligt som om man sett det på film. Man kan fundera på varför det är så! Bra jobbat!
Det är jättesvårt! Det var en del av poängen med övningen; att det knappast GÅR att skriva en dialog som den skulle låta i verkligheten. Man får i stället anstränga sig att hitta ett skönlitterärt sätt som låter någorlunda trovärdigt, så att säga, och det tycker jag att du har lyckats mycket bra med! Beröm ska du också ha för att du gör alla övningar så seriöst och lägger ner mycket jobb. Kul att se någon som verkligen arbetar med sitt skrivande. MEN det är också tillåtet att skippa en övning då och då om man tycker den är omöjlig/tar för mycket tid/inte ger något.
Skicka en kommentar