Substantiv, adjektiv och verb

Grundtext:
Det var en tidig morgon. Solen hade bara börjat, sakta men säkert, att värma upp asfalten på skolgården. Ett flertal frusna elever stod och väntade på att bli insläppta i skolans värme. Än var det fem minuter kvar innan vaktmästaren skulle låsa upp dörrarna. Eleverna stod i klungor och fördrev tiden med att gnälla över solens strålar som inte kunde värma fort nog.
Morgondiset låg fortfarande över skolans fotbollsplan. Snart skulle dagens första idrottslektion börja och det skulle inte vara något i smak för den morgontrötte. Endast de tappra fotbollsfånarna skulle komma i tid. Sjusovarna skulle i sina sängar missa den mycket vackra morgonen.



Adjektiv:
Det var en tidig morgon. Solen hade bara börjat, sakta men säkert, att värma upp den svarta asfalten på den utnötta skolgården. Ett flertal frusna, buttra, elever stod och väntade på att bli insläppta i skolans värme. Än var det fem långa minuter kvar innan den morgonpigga vaktmästaren skulle låsa upp dörrarna. De påbyltade eleverna stod i klungor och fördrev tiden med att gnälla över att solens mjuka strålar inte kunde värma fort nog.
Det vita morgondiset låg fortfarande kvar över skolans gröna fotbollsplan. Snart skulle dagens första intensiva idrottslektion börja och det skulle inte vara något för den morgontrötte. Endast de tappra, gladlynta, fotbollsfånarna skulle komma i tid. De lata sjusovarna, skulle i sina mjuka sängar missa den mycket vackra morgonen



Substantiv:
Det var en tidig morgon. Solen hade bara börjat, sakta men säkert att värma upp asfalten och dess lekpark på skolgården. Ett flertal frusna elever, alla med rinnande näsor, stod och väntade på att bli insläppta i skolans värme. Än var det fem minuter kvar innan klockan skulle visa den tid då vaktmästaren skulle komma och vifta med sin nyckelknippa. Eleverna stod i klungor, påbyltade med halsdukar, jackor, vantar och mössor, och gnällde över solens strålar som inte kunde värma deras kroppar fort nog.
Morgondiset låg fortfarande kvar över skolans fotbollsplan. Några bollar tillsammans med hopprep hade noggrant lagts ut. Snart skulle dagens första idrottslektion börja och det skulle inte vara någon lek för den morgontrötte. Endast de tappra fotbollsfånarna, iklädda fotbollsskor och svettband, skulle komma i tid. Sjusovarna i sina pyjamasar och nattlinnen skulle i sina sängar missa den mycket vackra morgonen.



Verb:
Det var en tidig morgon. Solen hade bara börjat, sakta men säkert, att värma upp asfalten på skolgården. Ett flertal elever hoppade upp och ner, kramade sig själva och varandra, i väntan på att bli insläppta i skolans värme. Än var det fem minuter kvar innan klockan skulle slå åtta och vaktmästaren springande skulle komma och vrida om nyckeln i låset för att öppna dörrarna. Eleverna stod i klungor och pratade, gnällde, över solens strålar som inte kunde värma fort nog. Morgondiset låg fortfarande kvar över skolans fotbollsplan. Likt ett moln rörde det sig nästan inte alls över gräset. Låg bara stilla, höjt några centimeter över konstgräset. Snart skulle dagens första idrottslektion börja. Endast de tappra fotbollsfånarna skulle lyckas masa sig dit i tid. Stretchande, skrattande, redo att ta sig an dagens första fysiska aktivitet. De lata sjusovarna skulle i sina sängar drömma vidare och missa den mycket vackra morgonen



Kan ju börja med att erkänna att det tog mer än en halvtimme att skriva detta. Att inte få korrekturläsa och ändra allt som jag skulle kunna störa mig på var svårt. Såklart har jag läst igenom detta några gånger och gjort några ändringar men har dock inte varit lika petig och kritisk som jag annars brukar vara. Så, nu har jag erkänt detta, kanske ska jag ta och börja reflektera lite?
Adjektiv - Texten får mycket mer liv och man uppfattar också lättare en slags stämning med hjälp av alla beskrivande ord.
Substantiv - Texten blir ganska torr, platt och tråkig då man inte får grepp om någon slags känsla i texten.
Verb - Verben hjälper en att få inblick i händelserna på skolgården denna tidiga morgon.