Tio tre-radingar

Det var inte det enklaste att sitta och skriva ner tio diktliknande små texter. Jag har aldrig varit bra på att skriva dikter, och när jag väl försökt har det bara blivit oseriösa projekt som jag själv skrattat åt. Det händer att jag läser gamla dagböcker och ser ett förhoppningsfullt, men patetiskt, försök till poesi. Detta har gjort mig ännu mer övertygad om att det här med dikter inte är något som passar mig. Därför saknades inspirationen till att skriva ner dessa tre-radingar men slutligen kom det. Vissa är jag nöjd med, andra mindre. Men, kanske ska jag sluta babbla nu och bevisa att jag gjort uppgiften.

Med örngott, ett trött huvuds viloplats
Lika mjuk som en mors öppna famn
Vaggar dig försiktigt in i sömnen

Lyser upp
Tänds i mörker
Jagar bort det onda, svarta

Visar hur du ser ut
Ger din personlighet ett yttre
Sätter ett ansikte till den du är

En annan verklighet
En verklighet som bara visas när man vill
I ljud och bilder beskrivs den yttre världen

Låser vid behov
Stänger ute, stoppar allt
Nyckeln är nyckeln till lugnet

Sköna toner
Täpper till, lugnar ett oroligt sinne
En förstående vän med alla dem kloka orden

En hög av färger
Modet på golvet
Skriker efter att få ge personligheten en ny look

Tiden går
En ny tid lägs efter en annan
Era efter era, år efter år

Fotoramen med vännen så kär
Betryggande
Jag vill ge henne en kram

Gapar efter föda
Fylls med glädje
Tar hand om det som förkastats

Det största problem jag hade var att försöka ge sakerna i fråga liv. Är medveten om att jag inte lyckats med varenda en, men å andra sidan lyckades jag med några.