Jahapp. Ännu en dikt efter mina tappra försök som "poet"! Tyckte att det var ganska enkelt att skriva ner den här dikten eftersom dikter får vara hur konstiga och knäppa som helst. Jag kan lika gärna erkänna att jag inte har särskilt mycket till övers för den här dikten, men samtidigt kan jag inte påstå att jag avskyr den (då skulle jag aldrig lagt upp den). Så...tja...här är dikt nummer två av fem. Dikten ska på något vis handla om förvandling. Hur och varför, det får man tolka själv.
Ljus speglas i fönstret
Speglar utslagen knopp som
Under natten genomgått
Förändring
Utslagen krona ler mot sol
Röda blad, kommit ur
Sitt gömme
Aldrig mer
Sjunger de
Aldrig mer
Om du sitter och sliter ditt hår för konstiga eller fula meningsformuleringar så kan jag passa på att säga att det faktiskt ska vara så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar