Dikt blir något annat (1)

Det är ganska otroligt ändå, att jag, hon som alltid är klar i sista minuten, lyckas lägga upp en text långt före deadline!
Den kursiverade texten är dikten som jag utgått från. Texten under är min egen och jag vet inte riktigt vilken etikett jag ska sätta på den. Ett brev, en dikt (njaaaa!), en alldeles vanlig text, de sista orden? Tja, vad vet jag! Det var allt för mig för denna gång!

Han står naken vid
Stupets kant
Låter sina armar

Speglas mot ytan
Och frågar ej
Faller - faller


Du lämnade oss utan svar. Kvar lämnade du oss med frågan.
Den kalla hårda bistra sanningen lugnar inte en trasig själ.
Du var den som värmde då vindarna kylde.
Du talade aldrig om regnfyllda moln, agerade vindskydd till oss andra.
Varför, älskade du, lät du oss aldrig förstå?
Varför?
Älskade, saknade, vän.