Haiku-dikter

Jag har kommit på mig själv att faktiskt börja gilla det här med dikter. Först och främst har jag tyckt om det eftersom man faktiskt inte behöver förstå en dikt, att det faktiskt inte finns några speciella regler för vad en dikt är. Dessa haiku-dikter blev då atomatiskt lite knepigare och genast jobbigare att skriva eftersom det finns en del regler. Jag har inte följt alla, men jag har i alla fall försökt.

Stilla vintermörker
I en natt så svart
Vinden isar varg

Stilla vintermåne
På en himmel så mörk
Vinden isar ensamvarg

Ovan valde jag att inte använda mig av 5-7-5 regeln

Månen lyser klar
Kvällen målar himlen svart
Snöstjärnan faller

Jag har märkt att jag gärna använder mig av månar i mina texter, och det hela har en väldigt enkel förklaring: Jag sitter vid datorn och i fönstret ser jag den mörka himlen utanför. Detta får mig alltid att tänka på den vita månen så fort jag ska skriva. Det måste ha något med stämningen att göra.

Fågel flyger fort
över blå sommarhimmel
vill den härifrån?

Tja, denna dikt är väl ett slags motreaktion på alla mina texter om mörker och månar

Stjälkar och knoppar
ur Moder Jord viskar svagt
snart är våren här

Jag sa åt mig på skarpen att för en gångs skull skriva något lite mer hoppfullt

Det var väl allt för idag, egentligen.